top of page

Recension: Gavin DeGraw på Gröna Lund

"Får mig att undra om det inte är minst lika farligt att inte välja något"

Foto: Josefin Johansson

Det har gått tjugo år sedan Gavin DeGraw slog igenom med “I Don't Want To Be”. När han kliver upp på Gröna Lunds scen är det första som slår mig att hans karriär kanske sett annorlunda ut, utan den tidiga hitlåten.

En förväntansfull publik mötte Gavin DeGraw på Gröna Lund i torsdags. Majoriteten var nog också där för att se artisten som ibland kanske misstas vara ett one-hit wonder. Han inleder enkelt och lekfullt med sitt keyboard riktat mot havet av besökare. Allsångsinbjudande Chariot kommer redan som andra låt och det känns som att amerikanen har landat precis rätt hos kvällens åhörare.


Men när han går in i bryggan i Best I Ever Had, en upptempo-dänga som släpptes drygt tio år efter I Don’t Want To Be, märks det att han möjligtvis har gett sig in i en överslagshandling. De framför honom hänger inte alls med i:


Hey West Virginia, hey North Dakota

I think I love you, but don't even know you

Hey Massachusetts, hey Minnesota…


Sångaren tvingas säga: “Ni kan inte det här va?” – följt av ett nervöst skratt när hans försök att få publiken att sjunga med misslyckas. Och dessvärre är det inte första pinsamma tillfället. Det känns som att alla väntar på hans hits Follow Through, In Love With A Girl – och I Don’t Want To Be, såklart. De kommer tids nog men innan tåget är framme vid just den destinationen så framför DeGraw avstickare som Queens, We Are the Champions och Paul McCartney's Maybe I’m Amazed. Det är fina låtar som han har framfört förut men de ger setet ett osäkert intryck när de kommer från ingenstans.


Gavin DeGraw berättar under kvällen hur det var att växa upp i en mindre stad utanför New York, men han känns vilsen. Hans stora låtar avfyrar han som ett superproffs men när han sjunger just I don't wanna be anything other than me…”, så undrar jag om det inte är minst lika farligt att inte välja något. För just den här kvällen känns det lite som att det är där som Gavin DeGraw hamnat, och kanske är det också på grund av att den låten blev så pass stor för tjugo år sedan.


Av: Josefin Johansson jossanskriver@gmail.com


Senaste inlägg

Visa alla

Fredagslåten: Welcome to the Black Parade

Denna fredag tänkte jag presentera en låt som körde över mig som en ångvält förra sommaren. Av någon outgrundlig anledning var jag inte tuff nog att lyssna på My Chemical Romance tidigt 2000-tal. Så n

Comments


Recent Articles

Let the posts
come to you.

Thanks for submitting!

  • Instagram
bottom of page